Välj en sida

Forskning

Att förlora en förälder i cancer som tonåring

Varje år mister ca 3 500 barn och unga en förälder. De flesta hanterar situationen och återgår till en väl fungerande vardag men det finns de som löper ökad risk för negativa konsekvenser, som exv. psykisk ohälsa, självskadande beteende eller även försök till självmord. Familjesammanhållning verkar ha stor betydelse för barns och ungas välmående men forskningen är dock begränsad. Speciellt när det gäller ungdomarnas egen uppfattning av familjesammanhållning och dess långsiktiga effekter på deras hälsa och välbefinnande.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30; Kap. 5, 7 §) har varje personal inom hälso- och sjukvården skyldigheter att särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd när barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en allvarlig sjukdom eller avlider.

Effektivt stöd kräver kunskap om barns/ungdomars upplevelse och erfarenhet av vad som händer före och efter dödsfallet, i familjen men också i mötet med vårdpersonalen. Med förhoppning om att kunna bidra med ökad kunskap håller Dröfn Birgisdóttir, doktorand hos Palliativt Utvecklingscentrum, på att utforska familjesammanhållning utifrån erfarenheter hos unga vuxna som förlorat en förälder i cancer som tonåringar, interaktion med vårdpersonal och konsekvenser på långvarig hälsa och välbefinnande.