Detta visar en ny studie genomförd av vår kollega Dröfn Birgisdottir, studien har nyligen publicerats i tidskriften PlusOne med titeln Family cohesion predicts long-term health and well-being after losing a parent to cancer as a teenager: A nationwide population-based study.
Barn i tonåren som har mist sina föräldrar löper ökad risk att drabbas av negativa konsekvenser, såsom depression, ångest och självskadebeteende. Ofta är detta relaterat till familjens funktion och sammanhållning efter förlusten. Kunskapen är dock begränsad, speciellt när det gäller långsiktiga effekter på deras hälsa och välbefinnande.
Syftet med studien var att undersöka självrapporterad familjesammanhållning första året efter förlusten av en förälder i cancer, och dess samband med långsiktiga effekter på psykologisk hälsa och välbefinnande hos unga vuxna som förlorade en förälder under tonåren.
I den här riksomfattande befolkningsbaserade studien deltog 622 av 851 (73 %) unga vuxna i åldern 18 – 26 år. Deltagarna fick besvara ett frågeformulär sex till nio år efter att de förlorat en förälder i cancer när de var 13 – 16 år. Sambanden analyserades med modifierad Poisson-regression.
Resultatet visade på att ungdomar som rapporterade dålig familjesammanhållning det första året efter att ha förlorat en förälder i cancer löpte en högre risk att rapportera symtom på måttlig till svår depression sex till nio år efter förlusten, i jämförelse med de som rapporterade en god familjesammanhållning. De löpte också högre risk att rapportera låga nivåer av välbefinnande, symtom på ångest, sömnproblem, samt att känna sig känslomässigt bedövad, en gång i veckan eller oftare. Dessa resultat kvarstod statistiskt signifikanta efter justering för en rad olika möjliga förväxlingsfaktorer.
Studien pekar på att uppmärksamma och ge stöd för att stärka familjesammanhållningen skulle kunna förebygga långvarigt lidande för efterlevande unga vuxna som har förlorat en förälder i cancer när de var tonåringar.
Läs hela artikeln (på engelska) här
