Varje år dör omkring 1 800 barn och unga i Norden, och tiotusentals lever med livshotande sjukdomar. Behovet av trygg, samordnad palliativ vård är stort – men trots utbildningsinsatser upplever många inom vården osäkerhet i praktiken. Nu inleder Oslo Metropolitan University, Palliativt Utvecklingscentrum och Lunds universitet ett gemensamt forskningsprojekt för att undersöka hur utbildning i palliativ vård för barn faktiskt påverkar det dagliga arbetet.
Initiativ för att stärka kompetens i praktiken
I projektet undersöker forskarna om – och hur – kunskap omsätts i praktiken efter två etablerade utbildningsinsatser: en tvådagars klinisk kurs i Sverige samt OsloMets 30-poängs fortbildningsprogram. Deltagarnas tilltro till den egna förmågan, förändringsberedskap och upplevda förändringar i det dagliga arbetet mäts före utbildningen, direkt efter samt fyra månader senare. Studien omfattar även tidigare kursdeltagare, från åtta månader upp till åtta år efter avslutad utbildning.
Öppna svar analyseras för att identifiera faktorer som främjar respektive hindrar förändring, samt vilka delar av den kliniska praktiken som faktiskt förbättras.
Projektet leds av professorerna Heidi Holmen och Anette Winger (OsloMet) i samarbete med kollegor vid Palliativt utvecklingscentrum: docent Charlotte Castor och forskaren Dröfn Birgisdottir. Arbetet är förankrat i nätverken CHIP (Children in Palliative Care) och Young Nordic Pal och tar sin utgångspunkt i WHO:s holistiska syn på palliativ vård för barn – genom hela sjukdomsförloppet och oavsett vårdmiljö, även i hemmet.
Varför är detta viktigt?
– När vi vet mer om hur utbildning påverkar vårdpersonal i klinisk praxis kan vi förbättra befintliga och nya utbildningsprogram, säger Charlotte Castor, docent, Lunds universitet.
Resultaten från projektet kommer att spridas genom vetenskapliga publikationer, gästföreläsningar, workshops och inom CHIP-nätverket. Målet är tydligt: en säkrare, mer samordnad palliativ vård för barn som gör verklig skillnad i vardagen.
Forskargruppen har hittills träffats vid två tillfällen i Oslo och en gång i Lund, samt haft flera digitala möten för att diskutera och vidareutveckla projektet. Projektet finansieras med startkapital från OsloMet och Ellen Bachrachs minnesfond i Sverige.
På bilden syns Dröfn Birgisdottir, Charlotte Castor, Heidi Holmen och Anette Winger.