Välj en sida

Birgit Rasmussen, professor emerita i palliativ vård vid Lunds universitet, har tillsammans med Ingela Beck, biträdande professor, Marina Sjöberg, universitetslektor och Anna-Karin Edberg, professor i omvårdnad vid Högskola Kristianstad, precis publicerat en artikel i BMC Palliative Care. Artikelns innehåll är viktigt och nödvändigt för de samtal som pågår inom den specialiserade palliativa vården i syfte att förbättra och utveckla den goda vården av döende personer.

Studien undersöker, inom ramen för svensk specialiserad palliativ vård, innehållet i dokumentationen i äldre personers patientjournaler. Undersökningen fokuserar på dokumenterade problem, önskemål, aspekter av välbefinnande, användning av bedömningsinstrument, interventioner och dokumentation i samband med personens död. När äldre människor närmar sig livets slut kan de uppleva en komplex rad problem som hälso- och sjukvårdspersonal måste identifiera och dokumentera i patienternas journaler. Dokumentationen är därför viktig för att garantera en högkvalitativ patientvård.

En retrospektiv granskning har utförts inom studien, baserad på slumpmässigt utvalda journaler (n = 92) för äldre personer som fick specialiserad palliativ vård, i hemmet eller på en palliativ slutenvårdsavdelning, och som avled under 2017.

Resultatet visade på att de vanligaste kliniska anteckningarna i äldre personers patientjournaler gällde interventioner (n = 16 031, 71 %), oftast relaterade till farmakologiska interventioner (n = 4318, 27 %). De näst vanligaste kliniska anteckningarna gällde problem (n = 2804, 12 %), där smärta var vanligast, följt av cirkulations-, nutritions- och ångestproblem. Kliniska anteckningar om personernas önskemål och detaljer om välbefinnande dokumenterades, men inte så ofta. Instrument för bedömning av symtom, med undantag för smärtbedömningar, användes sällan. Fler personer som fick vård på palliativa slutenvårdsavdelningar dog ensamma (27 %) än personer som fick vård i sitt eget hem (7 %).

Att identifiera och dokumentera problemens komplexitet på ett mer strukturerat och planerat sätt kan vara en metod för att genomföra en mer holistisk strategi för vård i livets slutskede. Användning av patientrapporterade resultatmått som fångar mer än ett symptom eller problem och en systematisk dokumentationsstruktur skulle bidra till att identifiera otillfredsställda behov och utveckla holistisk dokumentation av vård i livets slutskede.

 

Läs hela artikeln (på engelska) här.

 

Läs även gärna denna intervju i DN med en av författarna, Marina Sjöberg – där hon berättar mer om studien och existentiell ensamhet hos äldre.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

X