Vår doktorand Dröfn Birgisdottir har just nu, tillsammans med sin forskargrupp, publicerat en artikel i BMC Palliative Care om tonåringars sorgereaktioner och upplevelser, efter att ha förlorat en förälder i cancer. I den nationella studien, där 622 unga vuxna som har förlorat en förälder i cancer under tonåren deltog, rapporterade mer än hälften att de inte hade hittat ett sätt att sörja som kändes okej. Detta visade sig vara starkt kopplat till obearbetad sorg på lång sikt (6-9 år senare). Att vara en man, att ha haft bra familjesammanhållning efter dödsfallet och att ha haft möjlighet att prata om det som var viktigt med den döende föräldern innan dödsfallet visade sig vara skyddande faktorer, kopplade till att hitta ett okej sätt att sörja efter dödsfallet.
Att möjliggöra ett sista samtal med sin döende förälder, ge stöd för en god familjesammanhållning och att ge tonåringar kunskap om vanliga sorgeupplevelser kan möjligen bidra till att förhindra långvarig obearbetad sorg.
Läs mer om detta och studiedeltagarnas andra sorgereaktioner i den publicerade artikeln här.
“En natt vaknade jag av att jag hade så ont i hjärtat. Det högg, värkte och sved. Om jag inte hade fått höra att känslomässig smärta kan kännas rent fysiskt, så skulle jag ha trott att jag skulle dö den natten. Smärtan var så stark, jag tror att hjärtat gick i tusen bitar – idag, åtta år senare är hjärtat inte i tusen bitar längre – i alla fall inte några längre stunder”
Citat från en dotter som förlorade sin mamma når hon var 14 år gammal. (Ur “En liten bok om att stå bredvid” av Elin Johnsson)
Bild: Olof Erla Design
