En förälders död är en livsomvälvande händelse, och program har utvecklats för att stödja barn som har mist en förälder. I en nyligen publicerad artikel författad av Hakima Karidar, Pia Lundqvist och Stinne Glasdam undersöktes hur ungdomar som har mist en förälder inkluderades och (inter)agerade i ett svenskt stödprogram.
Studien omfattade sex ungdomar, deras föräldrar samt åtta volontärer. Det empiriska materialet analyserades tematiskt med hjälp av teori inspirerad av Bourdieu. Tre teman framträdde i resultatet: ”Olika strategier för att inkludera ungdomar i programmet”, ”Medicinskt-psykologisk förståelse av sorg och lidande” och ”Reproduktion av skolmiljö”.
Resultatet av studien visade att ungdomar inkluderades i programmet genom olika strategier. Stödprogrammet
reproducerade en skolmiljö, i både innehåll och struktur där lärarstyrningen resulterade i en passivering av ungdomarna. Genom pedagogisk handling socialiserades ungdomarna kring hur man hanterar sin förlust enligt en medicinsk-psykologisk förståelse av sorg och sörjande. Interaktion mellan ungdomarna skedde endast under pauserna. Resultaten väcker frågor om vem som erbjuds stöd i sådana program och vem som inte gör det, samt hur ungdomar framöver kan ta aktiv del i utveckling och genomförande av stödaktiviteter.
