Palliativt Utvecklingscentrums forskningsprojekt Tillsammansprojektet har beviljats ett treårigt etableringsstöd på drygt 3,5 miljoner kronor från Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. Stödet möjliggör fortsatt utveckling av en modell som ska ge svårt sjuka äldre och patienter med palliativa vårdbehov – samt deras närstående – ett mer heltäckande socialt, praktiskt och existentiellt stöd.
Tillsammansprojektet bygger på erfarenheter från liknande initiativ i bland annat England och Australien, där den så kallade Community Connector-modellen har visat goda resultat. I modellen finns en särskild stödperson som hjälper personer med allvarlig sjukdom att hitta rätt stöd utifrån individuella behov, utöver det vården kan erbjuda.
– När en person drabbas av allvarlig sjukdom drabbas hela familjen. Man blir lätt isolerad, vänner blir obekväma för döden är så tabu. Både patienter och närstående vittnar om att man behöver mer stöd, och inom vården ser man att personalen vill hjälpa och stötta men de har inte tid och resurser, säger Dröfn Birgisdóttir, forskare vid Palliativt Utvecklingscentrum och projektledare för Tillsammansprojektet.
Stödpersonen kan till exempel ordna socialt sällskap, avlastning i hemmet, hjälp med praktiska sysslor eller kontakt med andra som varit i liknande situationer – så kallad peer support. Syftet är att bryta ensamhet, stärka gemenskap och ge ett kompletterande stöd som vården i dag saknar möjligheter att erbjuda.
Erfarenheter från motsvarande program internationellt visar minskad ensamhet, ökad samhörighet, bättre förmåga att hantera vardagen och minskad belastning för både patienter och närstående. Man har dessutom sett minskade akutinläggningar och mindre onödig användning av sjukvården.
Med Forte-bidraget ska Tillsammansprojektet nu anpassa modellen till svenska förhållanden och genomföra en pilotstudie med planerad start hösten 2027. Efter utvärdering är förhoppningen att modellen ska kunna implementeras bredare i samhället.
– Vi hoppas att detta kan leda till att fler får tillgång till ett mer heltäckande stöd vid allvarlig sjukdom, påverka social samhörighet och välmående, anhörigbörda och stress, samtidigt som vi vill undersöka om det också kan hjälpa mot vårdpersonals samvetsstress, utbrändhet och arbetsbelastning, säger Dröfn Birgisdóttir.