Flera forskningsstudier har visat att kontakt med naturen ökar välbefinnandet och minskar stress, men utemiljöns betydelse specifikt för människor i livets slutskede har knappt utforskats. Någon som har tagit sig an ämnet är Catharina Stenmo, trädgårdsingenjör med en Masterexamen i miljöpsykologi på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Vi har intervjuat Catharina om hennes masteruppsats Att leva tills vi dör: ett salutogent och holistiskt perspektiv på utemiljöns användning och betydelse inom palliativ vård, i studien utforskar hon användningen och betydelsen av utemiljön inom den palliativa vården.
– Utomhusvistelse och kontakt med naturen är en mänsklig rättighet. Flera forskningsstudier har tittat på utemiljöns betydelse för hälsan, ett exempel är studien ”View through a window may influence recovery from surgery” av forskaren Roger Ulrich. I studien hade en grupp patienter utsikt över en fasad, och en annan grupp hade utsikt över grönska. Resultatet visade att de som hade utsikt över grönska hade en kortare sjukhusvistelse, upplevde mindre smärta och högre välbefinnande. Studien har reproducerats sedan dess med samma resultat, det är en av många studier som visar hur viktig utemiljön är för vår hälsa, berättar Catharina.
Catharina genomförde en enkätstudie, enkäten skickades till alla palliativa enheter i Skåne där vårdpersonalen på enheterna fick svara på hur de använde utemiljö i sitt arbete, vad de såg för hinder och möjligheter för att deras patienter skulle få vistas utomhus, samt vad de själva ansåg om utevistelse för patienterna. Hon besökte även tre hospice med geografisk spridning i Sverige och genomförde djupgående intervjuer med vårdpersonalen där.
– Resultatet visade att det behövs trygghet och bekvämlighet för att utemiljön ska vara tillgänglig för hälsa och välbefinnande. Som anhörig behöver det kännas tryggt att kunna ta ut patienten, och det är också viktigt för patienterna att inte känna att de är till besvär. Vad gäller bekvämlighet är det viktigt att det till exempel finns rullstolar och sängar som är anpassade till olika underlag och utevistelse, och att man exempelvis är lagom varm så att det blir en behaglig upplevelse, berättar Catharina.
– Det framkom även att det finns både fysiska och organisatoriska hinder för användandet av utemiljön. Fysiska hinder kunde vara trösklar, trånga dörröppningar, att man inte har närhet till evidensbaserad hälsodesign (EBHD) av utemiljön, det vill säga en utemiljö anpassad för målgruppen baserad på erfarenhet såväl som forskning. Det räcker inte att bara komma ut tex till en parkeringsplats, miljön måste vara anpassad så att utevistelsen blir bra. De organisatoriska hindren var hur arbetet på enheten är upplagt, om personalen har tid och möjlighet att prioritera utevistelse för patienten. Min vision är att utemiljön ska vara lika viktig som innemiljön och räknas som en del av vårdmiljö. Det ska prioriteras lika högt att ta ut patienten som att ge mediciner.
Catharina menar att det ofta är med små medel man kan göra stor skillnad för patienten. Hon ger som exempel att ta in kastanjer, ha affischer med naturmotiv, vända vårdsängen mot ett fönster och höja huvudändan så att utsikt mot utemiljön blir möjlig, eller använda VR-teknik.
– Man ska även komma ihåg att anhöriga och personal är människor med behov. Utomhusvistelse är en resurs när exempelvis anhöriga hälsar på, det kan skapa samtal och ge distraktion från smärta och ångest. Utevistelse är inte i första hand en aktivitet, utan mer om ett varande.
– Det är viktigt med det salutogena perspektivet inom den palliativa vården, att vi inte bara ser till det som är sjukt utan även det som är friskt. Utevistelse handlar om den existentiella hälsan, som vi inte kan fixa genom att bedöva och medicinera, fortsätter Catharina.
Catharina vill nu göra sin masterstudie till ett fullskaligt forskningsprojekt, och har skapat en projektidé om vidare forskning kring utemiljö inom den palliativa vården.
– Det finns väldigt lite forskning på utevistelse för palliativa patienter, så det är definitivt ett område där mer kunskap behövs. Vi behöver regelverk kring hur vi arbetar med utevistelse för våra sköraste människor i samhället som inte själva kan ta sig ut. Det här kommer ju beröra oss alla till slut, antingen oss själva eller någon nära till oss.
Vill du veta mer om studien? Välkommen att kontakta Catharina Stenmo:
catharina.stenmo@gmail.com
