Palliativt Utvecklingscentrum har genomfört ett utvecklingsprojekt för bättre samtal genom tvärprofessionell utbildning och träning i svåra samtal vid hematologiska avdelningen på Skånes Universitetssjukhus. Modellen bygger på väl dokumenterade och beprövade metoder från samtalsutbildningen De Nödvändiga Samtalen, samt samtalsmodellen ”Best case- worst case”.
Inför interventionen genomfördes flera fokusgruppsintervjuer med representanter från flera professioner från både mottagningen och avdelningen för att undersöka vilka behov som behövde tillgodoses.
Modellen bestod av digitala självstudier i kombination med fysiska träffar med diskussion, kommunikationsövningar och strukturerad samtalsträning.
Medarbetarna fick inför de fysiska träffarna se korta föreläsningar om grunder i kommunikation, hur känslor påverkar samtal, samt hur man kan ge ett professionellt bemötande baserat på empati. I förberedelsematerialet ingick också samtalsverktyg för att anpassa samtalet till den enskilde patientens eller närståendes behov och kommunikationsstil, det vill säga personcentrerad vård. Inspelade samtalsexempel visade hur verktygen kan användas i olika samtalssituationer.
Vid de fysiska träffarna fick deltagarna diskutera utmaningar med samtal, dela erfarenheter och tillsammans träna på de verktyg som de har fått i det digitala materialet. Syftet var bland annat att skapa förutsättningar för tidigare samtal, och skapa större samsyn på när samtal ska hållas och vad de behöver innehålla. Genom ledarledd träning och diskussioner i tvärprofessionella grupper ökade den ömsesidiga förståelsen för varandras roller och synsätt på behov av samtal med olika patienter.
Deltagare delar med sig av vad de fick ut av interventionen:
”Har fått konkreta verktyg och tydliga fraser att använda i samtalet. Öppnat upp för en interprofessionell dialog.”
”Samtalet blir mer som ett verktyg; en åtgärd att använda ungefär som att man tar blodtryck och temp. Något som kan och ska dokumenteras.”
”Ökad trygghet att behålla lugnet och ge patienten utrymme i samtalet. Våga stå på mig i situationer där jag som ssk är av annan uppfattning av patientens mående/status jämfört med läkaren inför ett beslut gällande kurativ kontra palliativ riktning på vården.”
”Eftersom man vet att alla har tagit kursen så är det lättare att närma sig ämnet med kollegor och att ta upp den emotionella biten. Jag kommer inte känna mig lika vilsen i svåra samtal. Kommer våga närma mig ämnet döden oftare.”
”Fått upp ögonen för hur viktigt ett samtal faktiskt är och hur mycket det kan ge. Vilka olika delar det finns att fokusera på. Fått större insikt i att det är svårt också och något man absolut behöver öva på för att bli bra på.”
Malin Axelsson, sjuksköterska och områdeschef, samt Johan Theander, överläkare och sektionschef på hematologen, kommenterar vilka effekter utbildningsinsatsen har haft på avdelningen:
”Det vi har sett efter utbildningsinsatsen är att den tvärprofessionella dialogen har förbättrats, det är lättare att ta upp frågan med varandra. Vidare är det flera som uttryckt att de använder sig av samtalsmetoderna i sitt praktiska arbete. Vi har återstartat reflektionstillfällen för läkare där det finns möjlighet att diskutera svåra etiska beslut och vi har också påbörjat arbete med patienternas delaktighet vid HLR-beslut och att ta den dialogen vid rätt tillfälle.”
Under hösten genomför Palliativt Utvecklingscentrum en liknande utbildning för palliativvårdsavdelningen i Malmö.
